Stark.

..Är något jag alltiv velat vara.
Både fysiskt och psyksikt.

För att bli fysiskt stark måste man träna.
det vill jag, men har svårt att komma igång.
Så fort jag blivit frisk ska jag banne mig ut å gå!:@

För att bli stark psykiskt...ja, hur gör man då?
Räcker det med att man hela tiden intalar sig att man klarar av detta, att man orkar med allt, att man helt enkelt är bäst ?
Jag tror inte det.

Jag tror att man måste ha genom gått mycket för att kunna kalla sig "stark".
Jag kan inte säga att jag har genomgått mycket, men en hel del.
En del alldeles för privata för att skriva på bloggen.

"Det som inte dödar härdar" är ett bra uttryck, enligt mig.
För det är just så, det som inte skadar dig, stärker dig.

Om någon skulle fråga mig om jag skulle vilja ändra på något i mitt liv, skulle svaret vara nej.
Skulle jag ändra på något skulle jag med (nästan) all säkerhet inte stå där jag är idag.
Skulle någon frågat mig för 5 år sedan om jag ville ändra på något, skulle svaret vara ja.
Då hade jag nästan ingenting. Då visste jag så lite, så lite.
Okej, jag var "bara" 15 år men jag hade genomgått mer än de flesta i den ålden.
Jag antyder inte att det är jättesynd om mig bara för att det och det har hänt, det jag vill att folk ska förstå är att jag är stolt över mig själv som kommit såhär långt som jag är idag.

För 5 år sedan var det lögn i helvete att få mig att lyssna, få mig att förstå att det fanns fler människor på jorden än bara mig.

Jag minns en gång när jag gick i 7an och hade hemundervisning.
Va hos pappa för jag och mamma kom inte jättebra överens.
jag vägrade jobba och jag hatade verkligen läraren.
Spelade dum och var bara allmän jobbig.
Pappa och Kia var och handlade men när jag såg att de svängde upp på infarten började jag helt plötsligt jobba och blev helt annorlunda mot vad jag vart för 2 min sen.
Läraren undrade såklart varför och hur det kom sig, men jag vägrade svara.

Jag var rädd. Rädd för att pappa skulle bli arg och börja skrika på mig.
För det är verkligen något jag hatar, när någon skriker på mig.
Då kände jag inte min pappa särskilt bra och enda anledning till att jag ville åka dit va för att få träffa Kia.
Kia är pappas sambo och henne har jag alltid haft stor respekt för.
Visst vi har väl också haft våra tvister, men hon har lärt mig så otroligt mycket.
Nu när jag känner honom har jag fått en annan syn på honom.

Nu är han världens goaste lilla pappa som finns och jag älskar honom för det.
Han är min pappa och han ville mig det bästa. Det vill han fortfarande hoppas jag haha^^ <3



Jag och mamma har aldrig kommit överens.
Vi har aldrig kunnat prata om någonting, sådant som tjejer pratar om med sina mammor.
Killar, mens, sex.
Nu har även vi brytit isen. Det känns helt enkelt heeeelt underbart och jag älskar det.
Jag har aldrig kommit min mamma såhär nära som vi är nu.
Även om jag kanske inte nämner det särskilt ofta, men jag älskar dig morsan! <3

Nu när jag blivit 5 år äldre har jag insett saker, saker som jag aldrig trodde jag skulle förstå.
Jag har även kommit på att jag är rädd.
Rädd för att saker från det förflutna ska hinna ikapp mig, rädd för att bli den där ensamma, konstiga tjejen igen.
En del av er ser mig säkert så och det är ok.
Ni känner uppenbarligen inte mig så väl, skulle ni göra mig skulle ni veta att jag bara är mig själv.

Jag är den där tjejen som alltid vart ensam, aldrig haft så många vänner.
Alltid vart mobbad och vart mobbaren.
Alltid haft annorlunda kläder, aldrig haft "moderna" kläder.
Men jag trivs med det. Nu.
I stridens hetta vill jag ingenting annat än att förvinna, gå under jorden.
När jag nu tittar tillbaka på mitt liv så inser jag att jag ändå har haft det ganska bra, jag menar, allt är ju relativt.
Jag har alltid haft en familj som älskar mig,
jag har alltid haft vänner som jag umgås med,
jag har alltid haft mat på bordet, tak över huvudet och en säng att sova i.

Nu har jag mer.
Nu har jag världens underbaraste pojkvän.
Jag har tre katter.
Jag går i skolan och det går sakta men säkert framåt.
Jag har en fantastisk familj, både på mammas sida och på pappas.
Jag har mycket mer kontakt med både mamma och pappa än vad jag någonsin har haft och det är jag så jävlans glad för.
Aldrig förr har jag varit så här lycklig, lycklig över att få leva.
Att få tillbringa alla stunder med människor jag håller av.

Efter regn kommer sol och det har det verkligen gjort nu. <3






Jag är stark.