Välkommen tillbaka, hemska känsla.

Ångest.
Något jag trodde jag numer bara kunde få för nåt jag gjort på fyllan,
men ack så fel man kan ha.
Känns som huvudet ska sprängas,
lungorna explodera.
Svårt att andas,
vill bara kräkas.
Känner tårarna bränna
men de kommer aldrig fram.
Det skulle vara skönt,
vet att ångesten lättar bara tårarna får komma.
Länge sen nu,
var verkligen säker på att du var borta, gamle vän.
Skulle sluta röka,
sitter ute å kedjeröker för att bli lugn.
Alkohol skulle vara skönt,
att bara få dränka sorgerna,
ångesten.
Om den bara kunde dämpa sig.

Jag har ett bra liv,
varför ska jag slösa det på att ha ångest?