Vart jag än går, går jag mot döden.

Vart jag än går, går jag mot döden, det som inte dödar mig på vägen, härdar.

Vilket måste betyda att jag som person bara blir starkare och starkare för varje person som vill förstöra för mig, alltså kommer jag leva längre och få ett mycket bättre liv än alla ironiska människor som bara är ute efter att få förstöra för mig.

Då ställer jag frågan, 

har ni inget eget liv, älskar ni att förstöra för alla andra, är det verkligen det bästa ni kan? 

Om svaret är ja, tycker jag verkligen, verkligen synd om er. 

Då måste ni ha världens tråkigaste jävla liv, och det kan väl inte vara nåt att se fram emot när man vaknar varje morgon? 

Det bästa hade kanske vart om ni aldrig mer vaknade, för vem vill ha något negativt att se fram emot var eviga dag? 

**)