Besviken.

Är så fruktansvärt trött. 
Kollar på Supersuper, hade ju kommit nya avsnitt :D

Jobbat idag, julpyntat i stallet och finfint blev det! :) <3 


Jag är bara så sjukt besviken på att det ALLTID är jag som har fel.
Det är alltid jag som gör fel och det är alltid mig man ska hacka på så fort något händer.
Jag är en egen individ med egna känslor och egna tankar.
Hur jag tänker över vissa saker, det bestämmer jag själv.
Är bara så sjukt besviken och trött på att folk inte kan förstå det.
Varför kan inte människorna leva sina egna liv istället för att försöka leva mitt?
Hade ni bara vart lite mer...vad ska jag säga...Hade ni bara brytt er lite mer och funnits där
även när jag hade det jobbigt, då på den tiden när ni faktiskt inte fanns där, då hade ni vetat detta
nu och ni hade också vetat att jag säger ifrån om jag tycker att något är fel.
Men nu vet jag så mycket mer än jag gjorde då.

Ibland önskar jag att man kunde vrida tillbaka klockan och tiden, inte för att ändra på händelser och beslut,
nej, utan för att slippa veta saker om personer man tycker väldigt mycket om, att aldrig få höra dessa grejer och att få leva i den där bubblan som aldrig kommer spricka.
Att växa upp och bli vuxen är nog bland det jobbigaste jag varit med om.
Vänner som kommit och gått, saker som förändrats och ja, att själv inte veta vad som kommer hända imorgon.
När man var liten behövde man aldrig oroa sig för saker och ting.
Det ordnade sig.
Om jag ramlade och slog mig fanns det alltid någon där som tröstade mig.
Om någon var dum sa jag till nån vuxen och då fixade dem det.
Om jag ville umgås med någon var det alltid någon som ställde upp.
Nu finns inte de personerna jag vill ska finnas där för mig, även om de säger att de finns i vårt och torrt vet jag innerst inne att det bara är ren jävla bullshit.Ni bryr er inte. Ni skiter fullständigt i om hela knät trillar dän, det är ju inte ert problem.
Om någon är dum, skulle ni finnas där för mig då, skulle ni säga åt personen att sluta med vad den håller på med eller skulle ni blunda och gå därifrån?
Om jag vill umgås, är ni ens intresserade?
Jag är så sjukt glad och lycklig att jag har min fina pojkvän, han förstår mig och han förstår mig bättre än någon annan. han finns alltid där och han kan se om jag är ledsen eller glad, utan att jag egentligen behöver säga något.
tack för att du finns min fina prins! <3

Nä, nu skall jag sluta skriva, finns nog ingen som lyssnar iallafall.
Jag är bara jävligt besviken på att man kan tycka att det är okej att behandla människor såhär.
Jag betyder inte mer än en påse skit i era ögon, jag vet det, men någon gång kan ni väl låtsas som att ni faktiskt vill finnas för mig, skratta med mig?
Men som sagt, hur jag tänker bestämmer jag själv, likväl som ni bestämmer hur ni vill tänka och vad ni prioriterar.
Jag prioriterar min familj och mina vänner, oavsett vad som händer.
jag älskar er alla och nu behöver inte alla ta åt sig och skriva tusenmiljonerbiljonertrilijoners kommentarer som "vad har jag gjort" och "menar du mig".
Känner du dig träffad så kan du vara jävligt säker på att detta var riktat till dig.
Eller så skriver jag bara från djupet av mitt hjärta.

Nu ska jag sova.
Godnatt.