Dag fyra

Som rökfri.
Nu när nikotinet är ur kroppen är det bara det psykiska kvar.
Jag sluta röka?
ha, det hade jag aldrig trott.
Är jag verkligen så stark så jag klarar det?
En smyg-rök kan jag väl ta?
Det är som att jag vaknade upp imorse och redan kommit fram till att jag ska fanimig inte röka mer.
Det kommer bli sjukt jobbigt och jag kommer må skit,
Eller som jag skrev på fejjan:


Jo det hade varit jättegott med en cigarett och en kopp kaffe men med tanke på hur jäkla dålig jag har varit de senaste dagarna, med hosta och knappt kunnat andas, känner jag att mitt liv består av så sjukt mycket mer än att röka upp mina lungor och elda upp mina pengar. Jag vill kunna se mina barn och barnbarn växa upp utan att jag ska dö om 5 år av lungcancer eller kol. Hur du vill göra med ditt liv är upp till dig men jag vill gärna leva några år till. 

Nu vart det lite konstigt men ni ser nog vad det står.
Nu vill jag att mina vänner ska hjälpa och stötta mig,
som jag också skrev på facebbok,
det finns inte en åsna i hela småland som är envisare än mig.
Vet jag bara att jag har vänner som ställer upp och som hjälper och stöttar mig kan jag lätt ta mig dit jag vill.
Svårare än så är det inte.

Nu ska jag kolla på Farmen, jävla skitporgram.
puss