För ett år sedan kände jag inte så mycket om det som hänt.
Jag kunde liksom inte reflektera över hur stort och allvarligt det var,
hur många som dött, hur många som blivit skadade och hur många som mist sina vänner, bror, syster.
Idag när jag slog på TVn och såg bilder från ön där den hemska massakern inträffade,
kunde jag inget annat än känna medlidande för alla de skadade och döda.
De som överlevde, deras liv kommer aldrig bli detsamma igen,
de kommer alltid minnas .
Därför skickar jag alla mina tankar och all min kärlek till ALLA som var med på Utöya, ungdomar, ledare, föräldrar, syskon, vänner, familjer.
 |
| Bilden är inte tagen av mig, jag tog den från google.se |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar