Alla har vi varit där en gång...

...När personer man litar på sviker.
Man trodde att man kunde lita på dem,
men de vänder kappan efter vinden och snackar skit bakom ryggen på en.
Man tror att man är stark och kan klara av det,
jag menar, en person som snackar skit om mig vill ju uppenbarligen inte vara vän med mig.
Man tänker på det hela tiden,
pratar med folk om det, försöker få råd.
Tillslut upptäcker man att man själv sitter inne med det bästa svaret.
Vill personen inte vara vän med mig är det bara den som missar nåt.
Den vet inte vad den går miste om.
Eller det kanske är just det den vet?
Den kan inte vara vän med någon när den vet att jag är så grymt mycket smartare och bättre,
än vad personen själv är?
Visst, man bråkar som vänner, det gör man.
Man kan inte alltid ha samma åsikter om allt.
Men sen blir man vänner igen.
Det som den här personen gjort mot inte bara mig,
utan fler personer i min omgivning, det kommer vi aldrig förlåta.
Det är bara så jävla egoistiskt gjort.
Man försöker hjälpa personen att få ett bättre liv,
få den att bli glad och lycklig.
Den flyttar och allt är frid och fröjd - i två dagar.
Sen måste den helt plötsligt tillbaka dit den bodde innan.
En annan person är då hos mig och D och har det helt underbart, den vill inte åka hem.
Då blir den första personen avundsjuk och svartsjuk på att den andre personen hellre vill umgås med oss,
än med den.
Då snackar den första personen skit om mig till den personen som är här,
och tror inte att den kommer visa det för oss.
Hur barnsligt är inte det?

Ja, jag har iallafall kommit underfund med att det som alla människor sagt om den här avundsjuka barnrumpan under hela min uppväxt faktiskt stämmer.
Det är något som inte står rätt till där inne, den har inte alla chips räfflade i påsen,
lampan är tänd men familjen är i Thailand liksom.

;)